I en rättegång har en person en man åtalats för att ha knuffat en kvinna ned i ett gruvhål. Både tingsrätten och hovrätten har utförligt behandlat fallet och har kommit till samma slutsats: mannen ska dömas för det aktuella brottet.
Under förhör med polisen har målsäganden, kvinnan som påstås ha blivit knuffad, uppgett att hon kastade sig själv i gruvhålet. Detta har försvaret använt som ett argument för att ifrågasätta målsägandens trovärdighet i den delen av hennes berättelse som rör hur hon kom ned i gruvhålet.
Hovrätten har dock valt att inte låta försvarets invändning påverka bedömningen av målsägandens uppgifter. Det finns andra uppgifter från målsäganden som stöder hennes påstående att hon blev knuffad, och mannen har inte kunnat förklara sin roll i det alternativa händelseförlopp som försvaret hävdat. Hovrätten har också beaktat målsägandens långa, detaljerade och nyanserade berättelse samt övriga bevis i fallet.
Både tingsrätten och hovrätten har alltså kommit till slutsatsen att mannen ska dömas för det aktuella brottet.
Målsäganden, som har blivit utsatt för en allvarlig kränkning genom två olika brott, är berättigad till ersättning för kränkningen. Beloppet för ersättningen ska bestämmas utifrån hur allvarlig kränkningen har varit, och ska också beakta de nuvarande etiska och sociala värderingarna. En ny lagstiftning som trädde i kraft den 1 juli 2021 höjde ersättningsnivåerna för kränkningar, men denna nya lagstiftning gäller endast för skadefall som inträffat efter den 1 juli 2021. Hovrätten anser att de etiska och sociala värderingarna har förändrats över tiden och att ersättningen för kränkningar generellt sett bör höjas. Beloppet för ersättningen ska sättas individuellt för varje fall, med hänsyn till kränkningens allvarlighetsgrad och de förslag som gjorts i den nämnda utredningen.
läs domen här